Mac   Windows
Cmd (nedersta raden)   Shift (näst nedersta raden)
 
   
Shift (näst nedersta raden)   Ctrl (nedersta raden)
 
Ctrl (nedersta raden)   Alt (nedersta raden)
 
Alt (nedersta raden)   Esc (övre vänstra hörnet)
 
Esc (övre vänstra hörnet)   Backspace (ovanför Enter)
 
Delete (vid Enter)  
 

 
SketchUp grundkurs Barents hus AB Nätbildarna Svefi - Sverigefinska folkhögskolan

8. Träd och växter i SketchUp

Alla vill någon gång använda träd eller växter i sin ritning, och då går man oftast in i paletten Components och letar t. ex. på sökordet tree.

Där finns en mängd olika trädkomponenter man kan använda.

Men här måste man känna till att alla träd som är mer eller mindre realistiskt modellerade ofta är väldigt stora, eftersom de består av tusentals linjer.

Och med "stor" menas komponentens filstorlek.

Det spelar nämligen ingen roll hur stor en komponentinstans är på skärmen: Man kan använda Scale eller Tape Measure och göra den hur stor eller liten som helst utan att ritningens filstorlek ändras. Det enda som spelar någon roll är hur många linjer komponenten består av. Hur långa eller korta linjerna är gör alltså ingen skillnad.

Och de komponenter som vanligtvis består av mest antal linjer är just träd och växter, särskilt om de är någorlunda realistiskt gjorda.

Därmed är det viktigt att kunna använda träd på rätt sätt så ritningarna inte blir för stora eller för tunga att jobba med. Det finns olika sätt att göra det på.

8.1. Använd 2D-modeller av träd
8.2. Använd platshållarkomponenter tills ritningen är klar
8.3. Placera ut träden och göm dem tills ritningen är klar

 

 

 

8.1. Använd 2D-modeller av träd

Om du ska ha många träd i din ritning är det alltid smartast att använda dig av 2D-modeller av träd, alltså Face Me-komponenter, särskilt om du vet att du behöver flytta runt kameran i den färdiga ritningen.

Om du har 100 instanser av en vanlig trädkomponent kommer nog din dator inte att klara av det, åtminstone inte på ett smidigt sätt.

Men Face Me-komponenter är ju som bekant helt platta, och kommer inte att tynga ned datorn nämnvärt (även om det finns stora, detaljerade Face Me-komponenter med).

För att hitta Face Me-komponenter kan man söka på tree 2d i komponentpaletten. Då visas bara de komponenter som stämmer överens med sökorden tree och 2d, vilket nästan enbart tar fram de som är helt platta.

 

Då är det bara att klicka på den komponent du vill ha och klicka in den i ritningen.

Ju enklare den är desto mindre press kommer den att sätta på din dator. Jag väljer en väldigt enkel komponent.

(Det går förstås bra att testa flera olika komponenter. Tänk bara på att tömma ritningens minne då och då genom att klicka på huset i komponentpaletten, klicka på den högerpekande pilen, och välja Purge Unused så alla oanvända komponenter raderas.)

 

Den här komponenten består alltså av så pass få linjer att den knappt tar upp någon storlek alls och kan med fördel återanvändas i stort sett hur mycket som helst i ritningen.

 

 

 

8.2. Använd platshållarkomponenter tills ritningen är klar

Ett knep om du behöver placera ut många träd i ritningen men inte vill riskera att tynga ned den för mycket är att skapa en simpel komponent, t. ex. en avlång rektangel eller vad du nu vill.

 

Döp den till platshållare så du vet vad den är till för.

(I det här exemplet döper jag komponenten till platshållare träd.)

 

Då läggs den till i komponentpaletten...

 

... och du kan klicka in alla instanser du behöver av den.

Eftersom de är så simpla kommer de inte att påverka datorn alls.

 

Lådorna är ju platshållare, så när det blir dags att byta ut dem mot träd är det bara att leta rätt på den trädkomponent du vill använda och klicka på den...

 

... så laddas den in i ritningens minne.

Klicka inte in någon instans i ritningen, utan klicka istället på husknappen. Då ser du den inhämtade trädkomponenten där.

Börja med att högerklicka på platshållarkomponenten och välj Select Instances.

 

Det gör att alla utplacerade instanser av platshållarkomponenten markeras. (De går förstås även att markera för hand.)

Högerklicka sedan på trädkomponenten i samma lista och välj Replace Selected.

 

Då ersätts alla markerade instanser av platshållaren mot instanser av trädkomponenten.

Det här är något man vanligtvis gör i slutet, när det mesta redan är klart. Om man plötsligt laddar in tjugo träd kommer förstås datorn att reagera, särskilt om de är instanser av en vanlig trädkomponent istället för en Face Me-komponent.

 

 

 

8.3. Placera ut träden och göm dem tills ritningen är klar

Ett tredje knep när man ska placera ut träd och växter är att sätta ut dem som vanligt direkt i ritningen...

 

... och sedan ta fram paletten Outliner. Där kan du högerklicka på trädinstansen och välja Hide.

 

Då göms trädet, och SketchUp slipper tänka på det.

På så vis finns alltså trädet utplacerat, det syns bara inte.

När det sedan blir dags att visa trädet igen högerklickar du på den dolda instansen i Outliner-paletten och väljer Unhide.

Fördelen med det här sättet är alltså att du kan placera ut träden tidigt. Nackdelen är att träden då även utökar ritningens filstorlek tidigt.

 

 

 

 

 

9. Om komponenter, grupper och filstorlek

Det finns stora komponenter och små komponenter, men med det menas oftast filstorleken -- hur mycket större komponenten gör själva ritningen när du sparar den.

Vi ska titta närmare på hur komponenter och grupper påverkar en ritnings filstorlek. Det är bra att känna till, för ju större en ritnings filstorlek är desto tyngre blir den för din dator att jobba med, och desto längre tid tar den att spara. Dessutom kan större filer helt blockeras från att e-postas, om det är något du vill göra.

För att se skillnaden mellan komponenter och grupper vad gäller filstorleken ska jag börja med att hämta in en tung komponent. Jag går in i komponentpaletten, skriver in sökordet tree och klickar på förstoringsglaset. Då visas de komponenter som stämmer överens med sökordet. Träd är ju ofta väldigt tunga eftersom de består av så många linjer.

Jag hittar ett träd jag vill använda, så jag klickar på det...

 

... och för ut pekaren i ritningen.

Nu kan det verka som om datorn plötsligt saktar ned betydligt.

Det är för att trädkomponenten som är fäst vid pekaren nu dyker upp i ritningen, vilket innebär att datorn helt plötsligt måste gå igenom tusentals nya linjer: Vi ser i bilden nedan att komponenten består av så många linjer att blommorna nästan täcks av dem.

 

Det här är inget man behöver göra, men det är ett bra tillfälle att visa hur det kan bli när man gömmer linjerna i ritningen.

Jag går in på View > Edge Style och bockar av valet Edges.

 

Då försvinner de vanliga linjerna ur ritningen, men det ser ändå ut som om inget händer med komponenten.

Det beror på att bara linjerna som delar upp ytor försvinner, medan linjerna som omgärdar alla yttre konturer fortfarande ligger kvar.

Det är de som överskuggar nästan hela komponenten.

 

Så jag går in på View > Edge Style och bockar av valet Profiles.

Det är det valet som visar de tjocka konturlinjerna.

 

Då har alla linjer gömts och vi kan se hela komponenten obehindrat. Nu ser den mycket bättre ut.

(Det här är ju bara tillfälligt; man måste ta fram linjerna igen för att kunna jobba med saker i ritningen.)

 

Vi ska nu titta på hur komponenter och grupper påverkar ritningens filstorlek.

Trädet jag laddat in i ritningen är ju en komponent. Jag har satt ut ett träd i ritningen och sparar ritningen som vanligt, genom att gå in på File > Save As.

 

Jag sparar ritningen någonstans där jag hittar den.

 

Sedan ska jag se hur stor ritningens filstorlek är.

Det finns många sätt att göra det på. Det enklaste, i mitt tycke, är att gå direkt in på File > Open.

 

Då kan jag klicka en gång på ritningen vars filstorlek jag vill se. Sedan pekar jag på ritningens namn, så visas en etikett. Där finns bland annat ritningens storlek: 6,59 MB i det här fallet. Det är ganska stort för en annars helt tom ritning, men det beror på att trädkomponenten är så detaljerad.

Huruvida 6,59 MB är för stort eller helt okej beror på sammanhanget:

Om du inte tänker skicka ritningen till någon är det helt OK, men många vanliga e-posttjänster som t ex Outlook begränsar bifogade filers storlekar till 10MB, Gmail begränsar dem till 25MB, och så vidare -- så det är något man får tänka på.

Och ju större filer desto tyngre blir de att jobba med. Så ju mindre filstorlek desto bättre, det är något som alltid gäller.

(Det här med att se en ritnings filstorlek fungerar litet olika beroende på hurdan typ av dator du använder, men det brukar räcka med att bara klicka eller peka på ritningens namn så ska dess storlek visas någonstans.)

 

Om jag nu lägger in en till instans av samma komponent i ritningen...

 

... och sparar den igen (jag väljer File > Save, så den får samma namn som tidigare)...

 

... så har storleken bara ökat en liten bit (från 6,59 MB till 6,60 MB, vilket är ingenting).

 

Jag lägger in fler instanser av trädkomponenten i ritningen och sparar den...

 

... och storleken förblir densamma.

Det beror på att instanser bara är "spöken" av komponenten: De "finns inte", utan det är bara själva komponenten som räknas. Det här är den stora fördelen med komponenter.

 

Vi ska se vad som händer om jag skulle göra om trädet till en grupp istället.

Jag suddar bort alla instanser av trädet utom en, och högerklickar på den.

Jag väljer Explode i menyn. (Observera att det här steget, att göra instansen till en grupp, kan ta ett par minuter för din dator! Så om den fryser medan du exploderar instansens delar är det bara att vänta. Annars kan du prova göra så här med en enklare komponent istället.)

 

Då löses instansens "skal" upp.

Jag högerklickar på någon av de valda delarna och väljer Explode igen...

 

... och fortsätter så tills alla linjer i instansen är markerade och jag inte längre kan välja Explode i menyn.

Då har instansen lösts upp helt och hållet, och dess linjer ligger frilagda i ritningen.

 

Då högerklickar jag på någon av de markerade delarna och väljer Make Group.

 

Nu blir de markerade delarna till en grupp.

Vi såg ju nyss hur varje instans av en komponent bara är en spegling av den komponenten -- de är inte unika, utan får sitt utseende direkt från komponenten.

Däremot är varje grupp helt unik.

Det vore ungefär som om vi skulle ha en separat komponent för varje grupp vi har i ritningen. Vi ska strax se vad det innebär för ritningens filstorlek.

Jag raderar komponenten ur ritningen genom att klicka på den högerpekande pilknappen och välja Purge Unused. (Det här skulle inte gå om det utplacerade trädet i ritningen fortfarande var en instans, men eftersom den nu är en grupp räknas den inte längre som kopplad till komponenten.)

 

Då försvinner komponenten ur ritningens minne och påverkar inte längre filstorleken.

 

Jag gör en kopia på trädgruppen och placerar den i ritningen.

 

Sedan går jag in på File > Save As...

 

... och sparar ritningen som vanligt.

 

Om jag sedan går in på File > Open och pekar på den nyss sparade ritningen så ser jag att den är ungefär 14 MB stor.

Du minns nog hur ritningen med sex instanser i var bara 6 MB stor. Så redan här ser vi en klar skillnad på hur grupper och komponenter påverkar ritningens filstorlek.

Det är främst därför man bör använda komponenter så snart man vet att man vill ha fler än en modell av samma sak: På så vis håller man ritningens filstorlek nere, och minskar även segheten när man jobbar med ritningen.

 

 

 

 

 

10. Använd bilder i din ritning

Man kan använda bilder i sin ritning för att t ex skapa tavlor, TV- eller datorskärmar, med mera. Vi ska se hur det går till.

Först behöver man ha en bild sparad på sin dator. Jag har sparat de här två bilderna: Snowboard-bilden vi använde tidigare samt en bild på en maskros. Båda bilderna är hämtade ur Public Domain-galleriet www.freeimages.com.


http://www.freeimages.com/photo/887675

 


http://www.freeimages.com/photo/1310598

 

Du kan använda samma bilder genom att högerklicka på dem och välja att spara den (Spara bild som) i menyn som visas. Sätt bilderna i någon mapp du lätt hittar till. Om du redan sparat snowboard-bilden tidigare behöver du förstås inte spara den igen, utan kan använda den du redan har.

Vi ska se hur vi kan sätta in bilder i ritningen. Men först:

När du hittat en bild du vill använda i en SketchUp-ritning, krymp alltid ned den först.

Det gör du på exakt samma sätt som vi gjorde med materialbilderna i förra lektionen.

Om du har en stor bild och använder den i SketchUp så kommer den att blåsa upp ritningens filstorlek och sega ned datorn.

Det finns inga fasta mått man måste hålla sig till, men jag brukar själv se till att bilden oftast är max 700 pixlar bred eller hög, gärna mindre, och även spara den med en kvalitet på kring 60-70%, allt för att den ska bli så liten till filstorleken som möjligt. (Snowboard- och maskrosbilderna är redan krympta på det viset.)

Jag har gjort ett enkelt vardagsrum och hämtat in tre komponenter jag möblerat det med: En TV-bänk, en TV, samt en tavelram. Jag vill sätta in snowboard- och maskrosbilderna på TV:n samt i tavelramen.

 

 

 

10.1. Sätt in snowboard-bilden i tavelramen

Jag ska sätta in snowboard-bilden i ramen, så jag zoomar in på ramen så den syns tydligt. Sedan går jag in på File > Import, ställer in formatrutan på JPEG, och markerar valet Use as Image.

Jag letar rätt på snowboard-bilden, klickar på den, och klickar på Öppna. Då laddas bilden in och fästs vid pekaren.

Jag placerar pekaren nere i tavelramens bildytas nedre vänstra hörn och klickar

 

Sedan klickar jag på bildytans diagonalt motsatta hörn. Då blir den inhämtade bilden precis lika hög som tavelramens bildyta. (Du måste inte klicka på just de här punkterna, utan klicka på de som låter dig forma bilden så som du vill ha den.)

 

Bilden ligger inte helt rätt i bildytan, så jag väljer Move och klickar på den. Då kan jag flytta den åt sidan tills motivet ligger bättre.

 

För att fixa till kanterna så de inte sticker ut behöver man först välja bilden genom att klicka på den med Select. Det kan bli litet krångel ibland: Man kan råka klicka igenom bilden så väggen markeras istället. Det är en bugg i SketchUp. Om det händer så är det bara att prova klicka med Select på litet olika ställen i bilden...

 

... tills den markeras. Det ser man på att dess kantlinjer blir blå.

 

När bilden väl är vald högerklickar jag på den och väljer Explode, för att lösa upp bildens grupp. Annars går det inte att ändra på dess kanter.

 

Men när gruppen löses upp blir bilden genast flammig. Det beror på att bilden nu ligger på exakt samma ställe som ytan den placerades på, så de konkurrerar om vilken som ska visas. Det här är något vi rättar till strax.

Jag ska börja med att dra in bildens vänstra kant, så jag klickar på den med Select så den blir blå.

 

Sedan väljer jag verktyget Move och klickar på den valda linjen...

 

... och kan då dra den åt höger. Motivet påverkas inte, så som det annars hade gjort om jag hade valt Scale.

Jag pekar på bildytans vänstra kantlinje och klickar för att fästa snowboard-bildens kantlinje på samma ställe.

 

Sedan klickar jag med Select på snowboard-bildens högra kantlinje...

 

... och drar in den med Move.

 

För att få bilden att sluta fladdra kan man göra på två sätt:

• Använd Move och att flytta bilden rakt ut från tavlan så bilden hänger framför tavlan. Det räcker dock med ett avstånd på bara 1 eller 2 mm. Eller...

• Använd Push/Pull och dra ut bildens framsida för att ge den en tjocklek som placerar bilden en bit framför tavelramens bildyta. (1-2mm räcker.)

 

Jag väljer Push/Pull, klickar på snowboard-bilden och drar den rakt utåt.

 

Sedan skriver jag 1 och trycker på Enter.

 

Då får bilden en tjocklek på 1 millimeter, vilket medför att motivet hamnar en millimeter framför tavelramens bildyta. Det räcker: Nu konkurrerar de inte längre om samma plats, så då slutar snowboard-bilden att fladdra. Det märks när man vrider på kameran.

 

 

 

10.2. Sätt maskrosbilden på TV-skärmen

Nu ska jag sätta in maskrosen på TV:n. Det går till på samma sätt: Jag går in på File > Import, ställer in rutan Filformat (eller bara Format) på JPEG, och ser till att valet Use as Image är valt. Då kan jag leta rätt på maskrosbilden och öppna den.

Bilden fästs vid pekaren. Jag klickar på TV-skärmens nedre vänstra hörn...

 

... och klickar sedan på skärmens diagonalt motsatta hörn. Då blir bilden exakt lika bred som TV-skärmen, men den är för hög, så den sticker ut ovanför TV:n.

 

Jag klickar på bilden med Select så den markeras, och högerklickar sedan på den. Då kan jag välja Explode, så upplöses bildens grupp.

 

När bildens grupp upplösts blir bilden genast flammig, eftersom den nu befinner sig på exakt samma ställe som den svarta TV-skärmen. Det är något jag rättar till senare.

Jag klickar med Select på bildens överkant så den markeras, och klickar sedan på den linjen med verktyget Move.

 

För att enklast flytta den rakt ned flyttar jag linjen längs blå axel och håller ned tangenten Shift. Då kan jag placera pekaren på TV-skärmens överkant och klicka, så sänks bildens överkant till exakt samma höjd.

 

Nu har bilden fått rätt mått.

Då ska jag rätta till fladdrandet. Jag väljer Push/Pull, klickar på bilden, drar den rakt ut ur TV:n...

 

... och skriver 1. Sedan trycker jag på Enter.

 

Då får bilden en tjocklek på en millimeter, vilket gör att den ligger framför TV-skärmens yta. Det får den att sluta fladdra.

 

Då är både tavlan och TV:n klar.

 

Observera att det absolut inte måste vara skärmar och tavlor du använder bilder på: Om du t. ex. hittat en bild på en spishäll som du vill använda så går det precis lika bra, och fungerar på precis samma sätt.