Virvel

[ Kapitel 1: Mixning > Olika instrument och deras spektrala omfång ]

Virveltrumman är ett instrument som man förenklat kan säga är ett snabbt utbrott av brett brus. Det är ofta svårt att EQ:a en virvel, då det kommer att hända saker nästan oavsett var vi förändrar ljudet. För att förenkla det lite kan vi även här dela upp ljudet i olika beståndsdelar.

Virveln har en lågfrekvent grundton, den ton som vi hör när vi kopplar bort sejarmattan och den låter mer som en puka när vi slår på den. Vi hittar den här tonen någonstans mellan 100-400Hz, beroende på vilken virvel vi har och hur den är stämd.

Mellan 500Hz-2,5Khz finns det ofta en del ortrevliga ringljud som vi inte vill ha. Här kan man med fördel gå in och skära ganska kraftigt. Om vi prövar att skära här så får resulterar det i att det översta frekvensregistret blir mer njutbart. Över 3,5Khz så hittar vi rassel och attack.  Här kan man med fördel leta efter mer attack, om det saknas, eller mera ppsscchhh-ljud om det är det man är ute efter.

Då virveln har så stort frekvensomfång så kan man med fördel bara grovfiltrera den först. Det är många instrument som kommer att tävla om mellanregistret (500-3Khz) och när de instrumenten har hittat sin plats så kan man skära bort motsvarande delar i virveln och låta den ta det som sist blir över.

 

Sammanfattning

Lågenergi, grundton
Ring-och pingljud
Rassel
100-400Hz
500Hz-2,5kHz
3,5-20kHz

Glöm inte ett snällt högpassfilter!

 

[ Kapitel 1: Mixning > Olika instrument och deras spektrala omfång ]