PanoreringPlaceringen i stereofältet kontrolleras med hjälp av en panoreringsratt eller liknande. Precis som volymregeln så är det en nivåjusterare. Vi flyttar runt saker i stereobilden (eller surroundbilden) så att de blir starkare i en högtalare och svagare i den andra. Om vi panorerar något helt åt ett håll kommer det ljudet bara att höras från den högtalaren och ingenting i den andra, vilket medför att lyssnaren kommer att lokalisera ljudet i den riktningen. Så fort vi panorerar innanför ytterligheterna (max vänster eller max höger) så försöker vi skapa en fiktiv plats för det ljudet innanför högtalarna. Lyssnaren skall få en uppfattning om vart någonstans ett specifikt ljud är. Om panoreringen är rakt upp, dvs. lika starkt i både höger och vänster högtalare, kommer ljudet att uppfattas som att det kommer från mitten. Normalt så hittar vi de ”viktiga” spåren i mitten: Virvel, kagge, bas och sång. Men kom ihåg att det är genrebundet. Framförallt inom jazz så är reglerna helt annorlunda. I stereoteknikens barndom experimenterades det friskt med panoreringen. På flera av Beatles inspelningar kan man höra att olika instrument, även sång eller trummor, är helt panorerade åt ett håll. Lyssna t.ex. på Eleanor Rigby så kommer ni att höra. Som regel kan man säga att de instrument (eller ljud) som konkurrerar mest med sången panoreras över till någon sida, L/R. Det behöver naturligtvis inte vara hela vägen, utan så mycket som behövs och som känns bra. Naturligtvis är det så att om man panorerar instrument med liknande spektralt innehåll till samma position så kommer de att bråka med varandra. Panorera ut de till olika positioner för att de ska höras bra och bättra på hela mixen. Vi får inte glömma att panorering är en mycket bräcklig illusion. Den som har mixat har gjort det med högtalare på korrekt avstånd, i ett för ändamålet anpassat rum. (Det innebär att man sitter i en liksidig triangel och har ett välbalanserat rum med rätt akustik.) Så fort någon sitter och lyssnar under andra förutsättningar; inte exakt i mitten, rummet är osymmetriskt, det är mycket reverb i rummet, högtalarna är placerade konstigt, etc. så kommer den illusion som vi skapat att gå förlorad. Detta är en av anledningarna till att vi panorerar de viktiga instrumenten i mitten. Då kommer de inte att försvinna om förutsättningarna för den som lyssnar inte är perfekta. Allt som är panorerat i mitten kommer att enklare höras oavsett hur bra, eller dålig lyssning någon har. När vi placerar instrument i ljudbilden så ska vi tänka på vad det är vi vill åstadkomma. En kompgitarr som spelar en figur och ett piano som spelar en annan kommer (förmodligen) att svara varandra bra om de panoreras åt varsitt håll. Det gäller att skapa en intressant ljudbild som inte tippar över åt något håll. Naturligtvis är det så att alla regler är till för att brytas. Om du vill att mixen ska tippa åt något håll så ska du låta den göra det. Men gör det när du verkligen har en tanke med det, inte bara för att det går. Experimentera, testa och utforska olika möjligheter. Det finns inga skrivna regler för vad som skall panoreras vart. Skapa din egen horisontella balans. Samtidigt skall man iaktta försiktighet. Konstiga ljud och instrument som är panorerade hårt L/R kan fort pocka på uppmärksamheten och bli till ett distraktionsmoment. Om det känns så, pröva att panorera in de lite för att de ska smälta in bättre i mixen.
StereoEn del inspelningar görs i stereo, med hjälp av två mikrofoner och olika stereotekniker. Inspelningen är då gjord med tanken att det i mixen skall bli en korrekt eller intressant stereobild. Det är naturligtvis i slutändan den som mixar som avgör hur bred den stereobilden kommer att bli. Ett typexempel är överhängsmikrofoner på trummor. Överhängsparets uppgift är inte (som många tror) att ta upp cymbaler, utan att ta upp hela trumsetet. Genom att sedan panorera de två överhängsmikrofonerna olika mycket L-R kan vi påverka hur trumsetet kommer att uppfattas. Genom att panorera mikrofonerna max L-R blir trumsetet väldigt brett. Tar vi in panoreringen en aning, blir trumsetet mindre. Snedställer vi panoreringen kommer trumsetet att uppfattas en aning till vänster eller höger och om vi ställer mikrofonerna rakt upp blir trumsetet i mono.
Pan LawDet finns en viktig sak att veta om panorering. I ett stereosystem kommer det som är panorerat i mitten att öka med 6dB. Ökningen är så stark om rummet är akustiskt perfekt och högtalarna lika så. Då en sådan anläggning inte existerar så är det en teoretisk ökning. Sanningen är att i de flesta kontrollrum är skillnaden mellan 0 och 3 dB. Det är något som mixerbordstillverkare tar hänsyn till och ofta så minskas då nivån gradvis när man panorerar något mot mitten, eller ökas när det panoreras ut. I inspelningsprogram går det ofta att ställa in hur mycket det ska förändras. I Pro Tools går det t.ex. att välja mellan -2,5, -3, -4,5 och -6dB. I Logic går det att ställa mellan 0, -3 och något som de kallar för -3dB compensated. Där den vanliga -3 minskar volymen mot mitten och den andra ökar mot sidorna. Om det går att ställa in så är det bara att lyssna efter vilket som fungerar bäst i ditt rum. Betänk att på den gamla tiden när allt mixades analogt så gick det inte att förändra. Då var de flesta mixerbord byggda med -3dB och några med -4,5. Det gick inte att förändra och det gjordes alldeles utmärkta mixar då också.
|