Kagge

[ Kapitel 1: Mixning > Olika instrument och deras spektrala omfång ]

Baskaggen kan delas in i två ljudliga huvuddelar: Det feta basljudet som vi hittar under 100Hz och attackljudet som vi hittar runt 3 kHz (2-6kHz). Det som ofta händer med bastrumman är att den låter otydligt och saknar energi. Det viktigaste att göra är att skära bort det som vi inte behöver. Det är nästan aldrig någon intressant energi mellan 200-400Hz i en baskagge. Det är ett område där baskaggen låter instängd och otydlig. Ofta får man skära ganska smalt i det området. Smalna av EQ:n och höj volymen, svep sedan med frekvensratten för att hitta det absolut fulaste och grötigaste ljudet. Skär sedan bort det rejält, det kan behövas så mycket som -12dB. Pröva även att då bredda Q-värdet något. När du gör detta så lyssna efter vad som händer under 100Hz med energin. Blir kaggen kraftigare och tydligare? Då är det helt rätt.

Om det saknas attack i kaggen så är det runt 3Khz som det kan behövas lite lyft. Använd ett smalt Q-värde och höj även här mycket och svep sedan runt mellan 2-6kHz och leta efter det som ger mer snygg attack. Sänk sedan ner till en mer resonabel nivå, kanske +3dB.

Beroende på trumman så kan det även finnas ett område i baskaggen som låter lite som en pappkartong. Kagge ska inte låta pappkartong. (I alla fall inte för det mesta…) Någonstans mellan 300-600Hz brukar pappkartongsljudet hittas. Leta på samma sätt som med grötigheten, men skär inte lika mycket. Det kan räcka med upp till -6dB ofta mindre.

Sammanfattning

[ Kapitel 1: Mixning > Olika instrument och deras spektrala omfång ]