Equalizer

Någon gång kommer alla ljudtekniker, musiker, producenter och även andra i kontakt med det som kallas för equalizer (Eq). På en vanlig stereoanläggning brukar det finnas en enkel form av Eq. Det är det som brukar namnges Bass, Mid, High; Bas, Mid, Treble, eller liknande. Om vi ska försöka förklara vad en Eq gör kan vi säga att det är en volymjustering för utvalda frekvenser.

Bas höjer i basen.

Mid höjer i mellanregistret.

High höjer i diskanten.

När vi arbetar med lite mer avancerad utrustning börjar det här bli lite mer krångligt, inte så mycket, men lite. Vi ska nu kolla på de 2 olika typer av Eq som figurerar i inspelningsprogram, Grafisk EQ och Parametrisk EQ.
 

Grafisk EQ


En grafisk EQ består traditionellt av en rad med reglar. Varje regel sköter volymen för en bestämd frekvens.                         Nolläget för regeln är i mitten och sen kan vi genom att skjuta regeln uppåt höja frekvensen i volym, eller genom att skjuta den nedåt sänka frekvensen i volym. Den grafiska Eq’n brukar anges i olika antal band, dvs. frekvenser. Det finns några grundfrekvenser och sedan är de övriga frekvenserna fördubblingar av dessa.

Exempel:

Den första frekvensen är 25Hz nästa är 32.5 och sen följer 40.
När vi sen ser att 50Hz kommer kan vi räkna ut att då har fördubblingarna börjat, följaktligen kommer sen 65Hz och sen 80Hz osv. Det är inget som säger att det behöver vara 3 grundfrekvenser, det kan vara fler eller färre, men 3 är ganska vanligt. Fördelen med en grafisk EQ är att det är lättöverskådligt och att det går att sänka vissa frekvenser väldigt smalt.
 

Parametrisk EQ



En parametrisk Eq fungerar på ett helt annat sätt. För att göra det lite krångligare kan de vara olika avancerade. Den enklaste formen av parametrisk Eq är den som vi hittar på en stereoanläggning. Det finns en ratt som höjer vid en viss frekvens. På sätt och vis påminner det om den grafiska men med vissa skillnader. En parametrisk Eq kan ha olika former på själva kurvan, dvs. hur det höjs vid frekvenserna. När vi höjer en frekvens är det inte bara den exakta frekvensen som påverkas utan intilliggande frekvenser kommer också att påverkas.

Det brukar prats om olika typer av filter. Från början var filter en benämning på något som togs bort. Idag har det blivit så att det pratas om filter även när vi höjer frekvenser, vilket kan vara lite förvirrande men acceptabelt.

Det finns 3 huvudtyper av filter.

HP/LP-filter

HP/LP-filter står för lågpass- och högpassfilter. (Eng. Highpass och Lowpass). Ett högpassfilter låter höga frekvenser passera och skär i basen. Hur brant denna skärning är anges i dB/oktav. Om vi har ett HP-filter som skär 12db/oktav och ställer in det på 200Hz så kommer ljudnivån att ha sjunkit med 12dB vid 100Hz, med 24dB vid 50Hz, 36dB vid 25 Hz, osv. På analoga bord går det sällan att förändra brantheten på kurvan, medan detta brukar vara möjligt i den digitala världen.
HP/LP-filter är effektiva, men ger oss inte möjligheten att höja frekvenser, bara skära de.

Shelving-filter

När vi pratar om shelving-filter är det antingen högst upp i diskanten eller längst ner i basen som vi påverkar ljudet. Namnet kommer av att formen ser ut som en hylla. (eng. shelf.) Volymen kommer att höjas eller sänkas och alla frekvenser som ligger över eller under den valda frekvensen kommer också att höjas.

Bell-filter eller Peak-filter

Bell har fått sitt namn av att det påminner om en klocka till utseendet. Bell höjer centerfrekvensen och sedan kommer intilliggande frekvenser att höjas med denna. Hur många intilliggande frekvenser som påverkas kan vara fast, eller justerbart. Om det är justerbart är det ett värde som kallas för Q som går att justera.

Notch-filter

Notch-filter är ett väldigt smalt filter som alltid skär i frekvensen, den höjer aldrig. Fungerar annars som bell.



   

Alla grafiska hänvisningar till Cubase på denna webbplats är copyright © Steinberg Media.
Allt övrigt material på denna webbplats är copyright © Sverigefinska folkhögskolan.